För några dagar sedan var jag på ett dagslångt forum på jobbet med människor från olika delar av organisationen. En konstellation om inte brukar träffas eller jobba tillsammans.

Min vana trogen hade jag dukat fram dagens mat på bordet framför mig och lämnade salen vi var i för att fylla min kopp med flytande livselixir innan vi drog igång. Framför kaffestationen fastnade jag i dialog med en annan kollega och genom den öppna dörren hör jag hur någon inifrån rummet gör sig lustig över de framdukade matlådorna.

När jag sen kommer in, adresserar denna någon (som tyvärr har en ledande befattning) mig och droppar lite hånfulla kommentarer om det framdukade, samtidigt som denna någon utväxlar blickar med ytterligare en annan kollega (som tyvärr också är i en ledande befattning) [svårt för mig att läsa av läget här, men jag landade i att det antingen var en utväxlad bli i ”se ner på”, eller från den som kommenterade att få bekräftelse från den andra, typ som ”se på mig vad jag vågade säga” – lite informellt söka-ledarens-bekräftelse]. Den andra kollegan som var mottagare av blicken fortsatte också kommenterandet.

Jag ska inte döma någon av dem eller försöka förklara deras beteende, men min upplevelse var att den här jargongen hade en översittande underton. Ungefär som de som trodde att de var coola i högstadiet och sedan slutade utvecklas där och resten av livet fortsätter med samma beteende i tron om att de fortfarande är coola. Inget som jag anser vara värdigt för en chef eller någon annan i en ledande befattning. Eller någon annan för den delen.

Hur som haver, det var en lång inflygning. Min poäng är detta.

• Jag har av olika anledningar, medvetna och omedvetna, ett visst beteende. Gör vissa val.
• Någon annan (eller några andra) anser att mitt beteende på något sätt avviker och sticker ut, alltså legitim måltavla för att häckla (oavsett om det var avsikten eller inte, så var det min uppfattning av situationen) och negativt och publikt peka ut och uppmärksamma. Sätta strålkastarljuset på det.

Som vuxen människa är jag förvånad över att andra vuxna människor har den här typen av beteende.
Det är beteende som jag inte tycker är okej eller hör hemma någonstans. Men likväl, det finns på många platser i vardagen, inte bara i skolan.

Var det än finns sånt här beteende, så kommer någon eller några att hamna i skottgluggen. Den här situationen var det jag.

För mig har det förr skapat många känslor, alltifrån utanförskap till sorg, rädsla, underkastelse, skam, en känsla av att behöva be om ursäkt (för min existens? beteende? att jag ”stört”?) och utanförskap. Men någonstans längs vägen slutade jag bry mig om vad andra (i den här typen av situation) säger och tycker. Det som först var något som jag känslomässigt vände inåt mig själv för att förstärka den egna uppfattningen om att inte duga, genom en kort fas av att jag var arg och taggig mot den här typen av människor till att, naturligt (inget jag medvetet valde eller jobbade med), landa i att deras tankar och åsikter faktiskt inte behöver betyda något för mig. Jag behöver inte låta deras åsikter få ett värde eller en plats i mitt liv. Det är deras åsikter, deras beteende, deras val.

Nuförtiden tycker jag mest synd om den typen av människor. Ledsen för deras skull att de är fast i ett sånt beteende och har ”behov” av att vara på ett sätt som ska sätta andra människor på plats och underkasta andra människor deras ”rätt beteende” och påtvinga andra människor deras världsbild.

Under en period brottades jag med tankar hur jag skulle bemöta den typen av människor och ”uppfostra dem” genom at möta, bemöta eller påpeka deras negativa beteenden. Och hur jag skulle göra detta på bästa sätt.

Men någonstans under många långa tankeloopar å landade jag i att det ju faktiskt inte är min uppgift att uppfostra andra människor, eller att jag har, kan eller bör ta ansvar för andra människors beteenden eller val. Inte heller kan jag, i likhet med de ovan nämnda, pådyvla dem min världsbild och mina rätt och fel. Då blir jag skyldig till samma sak (en av dem?) som jag ogillar i deras beteende.

Det är nog en av anledningarna (reflekterar jag över nu) till att jag skapat denna sida och väljer att dela med mig av tankar och perspektiv här. Söker du input är jag villig att dela med mig av det till dig. Du väljer själv att ta del av detta, gör en egen värdering om det är något som tilltalar dig eller inte och tar till dig det som passar dig. Likväl som andra källor och annat i din omgivning. Din smältdegel av intryck påverkar dig. Om jag varit del av den smältdegeln eller inte är inget som är viktigt för mig, men jag är glad för att du tar dig tid att reflektera och söker input och bränsle till dina tankar och din personliga utveckling. Jag applåderar dig för det och önskar att fler tar efter dig och utmanar sig själv att växa! Well done you!