Jag anser att känslor är ett verktyg som vi kan nyttja för att guida oss genom livet.
Ingen känsla är fel eller ovälkommen, men en känsla kan hålla oss gisslan och påverka oss till omedvetna och ibland oönskade beteenden.
Ett rikt känsloliv, enligt mitt sätt att se det, är något att eftersträva, och därtill att släppa fram känslorna och acceptera och erkänna känslorna snarare än att trycka undan dem.
Det finns massor med kloka människor som redan tänkt och skrivit mycket om att hantera känslor, så se detta inlägg som ett axplock av tankar från olika håll, som på inget sätt är facit… (för ditt facit sitter bara du på…)
Det finns teorier som utgår från att det endast finns två grundkänslor, kärlek och rädsla, och att alla andra känslor ligger som lager ovanpå. Andra tankegångar menar att det finns fem grundkänslor, och att det även här finns lager av känslor som ligger ovanpå.
Ett exempel på känslouttryck i olika lager skulle kunna vara en förälder som blir arg på sitt barn efter att barnet nästan sprungit rakt ut framför en bil, men att det värsta lyckats undvikas i sista stund och med förälderns (och troligen också barnets) hjärta i halsgropen. Det som då kommer fram hos föräldern är ilska. Men det är bara det översta lagret, under ilskan finns troligen fler känslor. Vilka tror du? Rädsla? Kärlek? Oro? Tacksamhet? Men det som uttrycks i stunden är just ilskan. Barnet uppfattar då ilskan, snarare än den verkliga känslan som ligger under. För många (mig själv inkluderad) är det inget som vanligen reflekteras över. För mig blev det ett uppvaknande och jag har fått mig många tankeställare när jag börjat fundera över mina känslor och ifall de kan ligga i flera lager och egentligen dölja andra saker än det jag tycker mig uppleva och uttrycker.
En av de modellerna som använder sig av fem grundkänslor säger att alla lager av känslor kan brytas ner till någon av de här fem:
- Ilska
- Sorg
- Rädsla
- Avund
- Kärlek
Genom att kanalisera känslorna och förstå dem kan vi använda oss av dem och den kraft och energi som finns i dem. Exempelvis skulle ilska kunna användas som ett verktyg för dig att lära dig sätta gränser gentemot andra. Sorg kan ge dig tillgång till större empati och hjälpa dig skapa trygga och meningsfulla relationer. Rädslan kan kanaliseras till energi för att göra en förändring eller agera. Avund kan hjälpa dig förstå vad du egentligen vill ha och sträva efter det. Kärlek (åh, denna vackra härliga känsla – vad vore livet utan kärlek?) är den urkraft i livet som binder oss samman med oss själva, andra och allt runt om oss.
Andra menar att det finns fyra grundkänslor;
- Rädsla
- Vrede
- Lycka
- Sorg
Inom kinesisk medicin pratas det om fem grundkänslor;
- Rädsla
- Vrede
- Smärta
- Kärlek
- Glädje
Ytterligare andra säger att det finns nio, tio eller tolv olika grundkänslor.
Min syn är att det egentligen inte spelar någon roll vilken metod som kategoriserar känslorna, om de är i lager eller inte, det viktiga för mig (och kanske för dig) är att jag blir en mästare på att identifiera mina egna känslor och att jag tar hjälp av dem och kanaliserar dem på ett lämpligt sätt så att kan växa som människa och att jag är observant på när jag tycker undan mina känslor, försöker bedöva dem med något eller fly från dem på något annat sätt, eller låter känslorna hålla mig gisslan och ta över hela mig så att det är känslan som påverkar hur jag mår och agerar, snarare än mitt aktiva och medvetna jag.
Känslor för mig handlar om att förstå och agera. Ingen känsla är ovälkommen, alla känslor har sin plats och fyller sitt syfte. Min uppgift är att vara lyhörd och förstå mig på vad mina känslor vill kommunicera till mig. Min upplevelse och min tolkning av min känsla är kanske inte samma som din upplevelse och din tolkning eftersom vi är olika människor med olika erfarenheter med oss i bagaget. Men jag anser att vi är lika i att ha möjlighet att hantera känslorna och inte låta känslorna styra oss. Varje känsla ger oss ett val att låta den svalla över oss och ge känslan kontroll över oss, eller att reflektera över vad känslan vill säga oss och agera medvetet utefter det. Inget är rätt eller fel, det är bara olika sätt och olika val. Varje val och varje reflektion ger dig möjlighet att växa och utvecklas som människa.
Vad kan du göra när en av dina känslor kommer fram? Vad tror du den vill göra dig uppmärksam på? Hur låter du din känsla påverka dig och påverka ditt agerande? När den största känslovågen har lagt sig, har du agerat in enighet med hur du vill vara och agera, eller har känslan påverkat dig så att du gjort på något annat sätt än du tänkt dig? Vad kan du i så fall lära av det så här i efterhand?