Jag ser mig själv som en generalist. Kan lite om mycket. Har lätt att skapa mig en förståelse för helheter. Men jag har också förmågan att kunna gräva på djupet för att skapa en förståelse för komplexitet i saker och i detaljer eller detaljfrågor. För mig är det en styrka att inte veta, kunna eller förstå. Då får jag förkovra mig, ta in och skapa mig en bild för att jag ska lära mig, förstå eller veta.

Att vara nyfiken är för mig ett driv som har följt mig sedan jag var liten. Det är som en livsstil. Kanske personlighetsdrag. Jag vet inte, men det är en sida av mig som jag är tacksam för och som jag har nytta av varje dag, i allt jag tar mig för. Spelar ingen roll om det är på jobbet, som förälder eller partner. Eller i något av alla mina sidoprojekt med skrivande eller musik.

En sak har blivit väldigt tydlig genom åren (ja, nu känner jag mig gammal, trots mina fjuttiga 45 år på ålderskontot) det finns så mycket att lära och förstå och det finns så många människor som kan så himla mycket! Andra människor och deras perspektiv och erfarenheter, kunskaper och rutiner, det är riktiga skatter och en stor tillgång för en sån som mig, som trots att jag vet att jag kan och förstår mycket, begriper att det finns ännu mer som jag inte kan eller förstår. Så länge jag är villig att lära mig, så länge det finns andra runt om kring som är villig att lära mig och dela med sig, så känns det som att ingenting är omöjligt. Och även om det inte finns någon runt mig som kan lära mig, så kan jag alltid lära mig själv, även om det kanske ibland är en långsammare och/eller längre väg. Internet och på senare tid, AI, är bra källor till kunskap och information, om än som att gå en tipsrunda i djungeln med flera andra tipsrundor pågående samtidigt (där av att det tar lite tid – för mig).

Så om jag ska skicka med dig något, som en av mina största och viktigaste lärdomar; fortsätt vara nyfiken och ödmjuk inför all kunskap som finns, speciellt hos andra människor!

Allt gott!

//N

^..^