Det är lätt att tro att världen runt om oss är polariserad i två fasta delar.

• Rätt och fel.
• Vi och dom.
• På eller av.
• Ett eller noll.
• Svart eller vitt.

Men inte nog med att det finns något mellan svart och vitt, det finns en oändlig gråskala med massor av gråa nyanser. Till detta finns det dessutom massa färger som inte är vitt, svart eller någon nyans av grått. Och ska vi vara ännu mer filosofiska så kan vårt öga bara uppfatta en liten del av det spectra vi människor har instrument att uppmäta. Vi kan alltså endast se en liten del av det som finns runt om oss.

Även om den vetskapen inte förändrar hur vi kan se och uppfatta saker så får det mig att tänka på att hur jag uppfattar saker, hur jag upplever saker, hur jag förstår saker, hur jag ser saker, så kan det finnas andra sätt att uppfatta, uppleva förstå och se samma sak. Inte bara ett annat sätt (som i svart eller vitt) utan som i massa andra färger och som i saker som ligger utanför det jag kan föreställa mig för att jag saknar referensramar för de perspektiven just nu.

Det gör att jag kan hålla mig mer ödmjuk inför andra människor och för mig själv. Ur mitt eget perspektiv så gör det mig mer flexibel och förstående i situationer där jag kommer på mig själv med att se saker som svarta eller vita. Det fungerar som en påminnelse för mig att det kan finnas något annat som jag inte just för stunden kan se, förstå eller föreställa mig.

Men det kan vara svårt att komma in i detta tankesätt, försök därför börja att växla perspektiv. Tycker du svart, tänk vitt.

Övning:

Utforska 180°-perspektivet.

Lycka till!